I mitten av 1800-talet fanns behov att transportera malm och skogsprodukter från trakterna till hamnen i Halmstad och 1869 beslöts det, att en järnväg skulle byggas mellan Halmstad och Jönköping. Bolaget Halmstad-Jönköpings Järnvägsaktiebolag bildades och 1872 började man bygga banan från Halmstad och österut. Efter ungefär ett år beslöts det att ändra banans sträckning och istället ansluta den till Södra stambanan i Nässjö.
Järnvägen öppnades för trafik mellan Halmstad och Värnamo 1 september 1877 och 21 december 1882 hade man lyckats få hela järnvägen till Nässjö färdigbyggd. Halmstad Jönköpings Järnvägs AB gick i konkurs 1885 och vid den efterföljande auktionen köptes järnvägen av ett Stockholmskonsortium för 1 miljon kronor. Den nye ägaren fick bolagsordningen fastställd 26 juni 1885 och 29 juni konstituerades Halmstad-Nässjö Järnvägs AB (HNJ). Det nya bolaget gick det bättre för och det växte så småningom kraftigt genom både köp och bygge av sidobanor.
1885 öppnade Kinnared - Fegens Järnväg (KFJ). Halmstad - Nässjö Järnvägar slöt kontrakt om att sköta trafiken på banan och ett år senera såldes banan till HNJ för 360 000 kronor. 1887 öppnade Fegen - Ätrans Järnväg (FÄJ) och här slöts ett likadant avtal. 1890 köptes FÄJ av HNJ för 70 000 kronor.

December 1894 invigdes linjen Vaggeryd-Jönköping och därmed blev Halmstad slutligen förbundet med Jönköping. 1898 öppnades sidobanan från Torup till Hyltebruk för godstrafik (1909 även persontrafik) och 1901 öppnades sidobanan från Reftele till Gislaved.
I Halmstad väcktes intresse om en bana till Västergötland. En mängd linjesträckningar diskuterades, och den slutgiltiga sträckningen bestämdes bli mellan Landeryd och Falköping samt vidare till Ulricehamn. Banan började byggas 1904 och 1906 öppnades Västra Centralbanan (VCJ). Mellan Ulricehamn och Åsarp tog man över redan existerande Ulricehamns Järnväg (UJ) som trafikerat dessa 37 kilometer sedan 1874. I samband med köpet breddades bandelen till normalspår eftersom UJ byggdes med 891 mm spårvidd. Ekonomin i VCJ var från början dålig och 1917 såldes bolaget på auktion till HNJ och inkorporerades helt i bolaget sex år senare.

Redan på 1920-talet mindskade antalet resenärer och mängden gods på Halmstad-Nässjölinjen p.g.a. konkurrens från bilismen. Trafiken kom dock att öka efter 1933 fram till 1944. På 1930-talet hade banan en av Sveriges högsta banstandarder, med en största tillåtna hastighet på 110 km/h och i 1938 satta NHJ tre röda s.k. snabbvagnar in på sträckorna Halmstad-Nässjö och Halmstad-Falköping. Restiden Halmstad-Nässjö minskade då med mera än en timme till cirka tre timmar.
1939 beslöt SJ att alla enskilda banor skulle övertas av staten och redan 1945 förstatligades HNJ:s banor.

Halmstad-Nässjö
Halmstad centralstation, Halmstad valskvarn, Sperlingsholm, Åled, Sennan, Sulfiten, Oskarström, Drareds grusgrop, Johansfors, Spenshult, Fröslida, Ifvebro, Torup, Banföreningen (Kilan), Brännögård, Kinnared, Trottagården, Landeryd, Skeppshult, Smålandsstenar, Reftele nedre, Reftele, Bredaryd, Havrida, Forsheda, Gullarp, Kärda, Värnamo, Hörle, Klevshult, Skillingaryd, Götaström, Stödstorp, Götafors, Vaggeryd, Hok, Lindefors, Söräng (Sörängsfors), Västanå, Malmbäck, Stolpen, Fredriksdal, Bodaberg, Nässjö.

Landeryd-Falköping
Landeryd, Haghult, Broaryd, Bromossen, Smålands Burseryd, Hällabäck, Ekefors, Sjötofta, Ambjörnarp, Tranemo östra, Limmared, Korreboås, Månstadskulle, Lindevik, Vegby, Näsboholm, Åsunden, Ulricehamn, Timmele (Lena), Vång, Dalum, Blidsberg, Humla, Trädet, Åsarp, Hög, Kinnarp, Slutarp, Rogestorp, Falköping Stad/Södra, Falköping Ranten/Central.

Reftele-Gislaved
Reftele, Nennesmo, Lövås, Anderstorp, Stormossen, Hultabacken, Gyllenfors, Gislaved.

Torup-Hyltebruk
Torup, Våknered, Rydöbruk, Glassbo, Hyltebruk.

Kinnared-Ätran
Kinnared, Åhylte, Ballabo, Skogsgärde, Fegen, Ådalen, Ätran.

Vaggeryd-Jönköping
Vaggeryd, Byarum, Bratteborg, Ekeryd, Månsarp, Smålands Taberg, Niagara, Norrahammar, Slätten, Hovslätt, Ljungarum, Jordbron, Jönköpings hamn.

- HNJ ånglok
- HNJ motorlok

Länkar:
Historiskt.nu
Jarnvag.net