Koncession på en järnväg mellan Karpalund och Degeberga beviljades den 11 februari 1881 och den 5 mars konstituerades Gärds Härads järnvägsaktiebolag. Arbetet med banan påbörjades omedelbart av ingenjörsfirman Wessel & Posse och redan den 6 december samma år öppnades den 30 kilometer långa banan för allmän trafik. Karpalund blev anslutningsstation på CHJ mellan Kristianstad och Hässleholm och Degeberga blev slutstationen i söder. Två år senare den 18 december 1883 stod även den 15 kilometer långa sträckan Everöd-Åhus klar. Linjen Tollarp - Åhus blev nu huvudbana eftersom man fick förbindelse mellan Åhus och Kristianstad. Trots en lång omväg och en restid på två och en halv timme blev det ändå ett bra alternativ till ångbåtstrafiken på Helgeå.

Banans signatur blev GJ för att inte förväxlas med CHJ, då man menade att GHJ skulle kunna läsas fel. Att sedan Gotlands Järnväg hade samma signatur verkade inte vara något problem. Gärds Härads järnväg, kallades även Gärdsbanan, eller som i folkmun Gärdskan.

Gärds Härads järnväg var en av Skånes fem ångspårvägar dvs en lättare form av järnväg med räler av klenare typ (13,4 kg per meter). Fordonen utgjordes av två ångvagnar byggda av Vagnfabriken Scandia i Randers i Danmark med maskinboggier tillverkade av Nydqvist & Holm i Trollhättan efter idé av William Rowan. Hela Gärdsbanan byggdes efter Rowans koncept som gick ut på besparingar genom enklare utrustning av banan och sammanförande av flera uppgifter på varje tjänsteställe.
Ångvagnarna hade plats för 40 passagerare och hade även en takvåning som sommartid fick ett tygtak som solskydd under vilket man kunde montera bänkar. För att kunna vända ångvagnarna byggdes triangelspår i Skepparslöv, Degeberga och Åhus.
För ren godstrafik, och även som reservkraft, beställdes ett 20 tons ånglok med 4 drivhjul och framtill en fyrhjulig boggie från Nydqvist & Holm i Trollhättan. Det fick namnet "Gärds". Från AB Atlas i Stockholm inköptes 2 små reservpersonvagnar och 20 små godsvagnar. Godsvagnarna var bara 5 meter långa och lastade 5 ton. Förutom täckta och öppna vagnar fanns boskapsvagnar med höga sidor med luftspalter.

Stationer och hållplatser på Gärds Härads Järnväg:
Karpalund - Degeberga banan: Karpalunds station, Öllsjö hållplats, Skepparslövs station, Ovesholms station, Nöbbelövs station, Tullsåkra hållplats, Tollarps station, Östra Vrams station, Lyngsjö station, Maltesholms lastplats, Everöds station, Vittskövle station, Degeberga station.
Everöd - Åhus banan: Everöds station, Gärds Lyngby station, Gärds Köpinge station, Härnestad hållplats, Ripa station, Åhus station.

Det visade sig snabbt att man hade underskattat trafikarbetet på banan och ganska snart uppgraderades banan efterhand till att bli en fullvärdig järnväg. Många kurvor rätades ut och man lade kraftigare skenor och satte upp nya tidsenliga signaler på stationerna. Flera stationshus ersattes med nya och större byggnader. Redan 1884 kördes ena ångvagnen sönder och fick maskindelen urtagen och blev således nedklassad till vanlig personvagn. För att klara trafiken beställdes två ånglok "R. Hamilton" och "Åhus" och fler vagnar. Andra ångvagnen gick nu endast som lokaltåg mellan Everöd och Degeberga. Godstrafiken bestod av frakter för brännerierna i trakten, djur till slakterier, kalk från Maltesholms kalkbrott, kol med mera.

Sedan järnvägen Eslöv-Hörby öppnats för allmän trafik 1897 blev sammanslagningen av de samverkande järnvägarna till ett mera rationellt storföretag en given följd, och 10 februari 1899 uppgick Gärds Härads Järnvägsbolag officiellt i Östra Skånes Järnvägsaktiebolag (ÖSJ).