Under senare hälften av 1800-talet tog järnvägsbyggandet kring Göteborg fart på allvar. 1877 öppnade Bergslagernas Järnvägar (BJ) från Göteborg via Kil till Falun och i BJ:s styrelse var man nu intresserad av en järnväg söderut för att täppa till det glapp som fanns mellan Göteborg och Mellersta Hallands Järnväg (MHJ) i Varberg. På det sätt skulle det bildas en sammanhållen järnväg mellan Oslo och Köpenhamn via en ny färjelinje Helsingborg - Helsingør.
Göteborg - Hallands Järnväg (GHB) bildades med Bergslagernas Järnvägar som största ägare och 1 september 1888 stod den 77 km långa sträckan klar.

Den ursprungliga planen för järnvägen upptog endast banans sträckning mellan Varberg och Olskroken, och enligt koncessionen av oktober 1884 förutsattes ett senare detaljförslag för järnvägens fortsättning in till Göteborg. Resultatet blev, att Göteborg - Hallands Järnväg indrogs över Almedal och Gårda samt på viadukt över statens järnvägars huvudspår väster om Olskrokens bangård till Bergslagsbanans Göteborgsstation - Göteborg B.
Stationerna och hållplatserna längs banan var i ordning Göteborg B, Gårda, Almedal, Fässberg (Mölndal), Kållered, Lindome, Anneberg, Hede, Kungsbacka, Fjärås, Åsa, Frillesås, Backa, Åskloster, Tångaberg samt Varberg. 1894 öppnade Göteborg - Borås Järnväg (GBJ) för trafik och den leddes in till Göteborg på Göteborg - Hallands Järnvägs spår från Almedal.

Som dragkraft köpte GHB under tiden nio stycken tenderlokomotiv från Nydqvist & Holm i Trollhättan. 1-8 var nästan identiska medan 12 var ett litet 16 tons växlingslok kallad Bondtolvan.

Från statens sida blev man snabbt oroad över, att en stor del av trafiken till kontinenten skulle hamna i enskilda händer och enligt beslut vid 1895 års riksdag införlivades GHJ, MHJ och SHJ fr. o. m. 1 januari 1896 i Statens Järnvägar som Västkustbanan.